Kylan tränger sig på, fast jag känner den inte.

Min hand i din nacke.

Vi ligger i din barndomssäng, ligger bredvid varan. Väggarna är fyllda av minnen, förundras av hur mycket du fått uppleva, ler över ur mycket du vet. 

Berättar  att jag vill också leva. Få uppleva. Skapa mina egna minnen, kanske med dig. Sätta upp på väggen och få visa andra vem jag är. jag säger :

"Att jag inte vet vem jag är." En tår faller. En till, och en till, tills kudden är våt av salta droppar. Du vill kyssa bort dem. Krama om mig och säga att du inte heller vet vem du är, att din resa ännu inte är klar. 

Du vill visa mig din gömma med ord du skrev när du var skör. ord om att du inte funnit dig själv. om livets alla frågor.

Du kysser mig på munnen och säger "vem vi än är, så fann vi varandra, och det borde väl ändå betyda något."

 

 

Vi sitter, du och jag, mitt emot varandra. Skriver. Tänker. Och jag undrar vad som finns i dina tankar. Om det var det här du ville. Ifall du kan känna lycka. Om du någonsin kan le över det fina. 

Du ser tomt på ditt papper, försöker bilda meningar som ska stå för vad du känner, för dina tankar. Snälla låt mig få se vad som fyller ditt block. Även ifall det bara är tårar. Jag vill veta och ta del av vad som är du. Låt mig få kliva in i din värld.